då personer lovar en sak, genom mig, till en person i min närhet. Detta ja glädjer personen i min närhet. Men lika snabbt kan det vända, från en dag till en annan. Ja:et blev snabbt ett nej, över en natt. Och den glada personen blev naturligtvis besviken, kanske till och med ledsen. Och det är inte ok för mig. Det kan inte vara så svårt att stå för sitt ja, det var ju bara för en månad. Men ibland undrar jag om inte makten att kunna säga nej gör att vissa ändrar sig och det är bara för oss andra att rätta in oss i ledet, jävligt trist & jävligt hänsynslöst. Tycker inte ens att förklaringen var godtagbar, bara patetisk! För mig är det så, att såra eller göra mig besviken funkar väl (även om jag aldrig glömmer det) men då är det upp till mig att deala med den händelsen och dom känslor det för med sig. Men det är hopplöst jobbigt och väcker krigaren i mig då det gäller mina nära och kära. Det är bara så att min familj ger man f_n i, it`s a NO NO att göra dem illa, oavsett det gäller stora eller små saker.
Så du "personen nära mig", love you big time, hoppas det löser sig på annat håll!
/Dödstrött på "stället"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Inte schyst att ta tillbaka löften. Och inte heller åt andra hållet, först göra en besviken och sen ta tillbaka det och tro att allt är ok.
/din kompanjon
Skicka en kommentar