Att tala är silver, tiga är guld

skall man noga överväga då man har små grytöron runt benen.

Hämtade underbara dottern på dagis. I bilen talar hon stolt om att hon idag lärt sin vän L att säga "shit pomfritt", jag sa först s h i t och L fick säga efter. Sedan sa jag p o m, (uppdelning av det svåra ordet =)) och L sa efter. Och så slutklämmen f r i t t. Efter det så kunde L hela ordet.

Ska man se det positivt så var det ju pedagogiskt att ljuda samt dela upp ordet/orden. Men om man ser det från Ls föräldrars synvinkel då dottern stolt kommer hem och berättar att vännen R lärt henne detta mycket användbara ord, ja då kanske det inte är lika positivt?!

Kan ju inte heller komma och säga, vad får den ungen allt i från?, då jag väldigt ofta använder detta ord. Ransakar jag mig själv så är jag en periodare då det gäller mindre fint vokabulär. Något jag inte är stolt över då man gärna ser att sina barn har ett vårdat språk. Nu var väl inte "shit pomfritt" det värsta tänkbara ordet som kan komma ur söta lilla munnen på dottern men hon använder det VÄLDIGT ofta och att ha en unge som springer runt och säger skit i tid och otid är inte superskoj.
Så därför har jag nu börjat ett nytt liv då det gäller mig och att vårda mitt språk!