Fantastiska unge...

är vad hon är flickebarnet mitt. Jag är villig att erkänna att jag är tröttare nu en då jag bara hade mig själv att rå om. Men var jag så här lycklig då? Denna underbara lilla tös förgyller mitt liv till max. Att en sån liten människa kan sitta inne med så mycket kloka tankar och med glädje dela med sig av dom också, på ett fantastiskt självklart sätt. Jag menar man har sprungit på så många vuxna som inte är hälften så kloka som denna lilla tjej. Det självklara är verkligen helt självklart i ett barn sett att se på det, dom krånglar inte till det. Hon läser mig som en öppen bok, inget undgår henne.
Detta gör mig i bland väldigt rädd, jag tillsammans med hennes far, har ett enormt ansvar att på ett tryggt och förståndigt sett vägleda henne till att bli en självständig och trygg individ. Hon sätter hela sin tillit till oss, helt övertygad om att det inte finns något som hennes mor och far inte kan ordna till. Det är enormt stort att ha någons fulla tillit. Samtidigt kan man ju inte skydda sitt barn från allt, vissa "törnar" är nyttiga då de formar denna lilla tjej och i vissa fall ger henne mer skinn på näsan. Så jag har ju fått brottas med tanken och till viss del gett med mig om att jag inte kan finnas där varje vaken minut. Men jag hoppas och tror att hon vet att jag ALLTID finns där för henne, i ur och skur, med en öppen famn, en trygg famn vad som än händer.
Jag älskar dig skatten min!