Huset är rent...

och det är såååå skönt & lätt att andas igen. För det är verkligen så att när man har så mycket damm liggandes här och där, så mycket att man faktiskt kan skriva sitt namn i det då är luften tung att andas. Många kanske skulle protestera, säga att i Annas hem så blir det aldrig så smutsigt men kära vänner tiderna förändras, så vårt hus är inte alltid skinande rent. På gott & ont. Jag har ju alltid varit en pedant, känt mig stressad över att ha det stökigt, var sak på sin plats. Men när orken tryter så blir det lite mer balans på det där med städandet, har väl kommit på att det finns MYCKET viktigare saker att göra än att ta en vals med dammsugaren varje dag (får förvisso en del återfall) och att världen inte rämnar runt mig om yterna inte alltid är välpolerade. Men baksidan av att ha "slappat" till mig är att det tar längre tid att få huset rent.

Det slår mig att det inte bara är hemmet som har hamnat under min lupp och skrubbats frenetsikt under mina år som militantpedant, utan mina fantastiska fyrbenta vänner, särskilt min första hund, Teddy, doftade nog alltid mer persika en hund. Tålmodigt stod han under duschens vattenstrålar alldeles för ofta. Men jag kan med glädje även där se att en stor förändring har skett. Mina fyrbenta följeslagare i dag är vallhunden Nisse (en Border Collie) & jokern Wappe (en Papillon). Vallhunden luktar för det mesta fårskit och jokern som skall vara vit i pälsen har allt som oftast en gråaktig nyans i stället, men lika lyckliga är dom för det. Bondhundar skall vara lite smålortiga!

Summa sumarum, mitt liv snurrar på även om mitt hem inte alltid är så välstädat & jag får mer tid till bra mycker roligare ting. Men just nu skiner huset Nytäppan och jag kan ju villigt erkänna att det gör mig glad.