Ett myrbo....

är ett så himla bra ord, för det är så det känns i min hjärna. Förr var det bara i bland men nu tenderar det till att vara väldigt ofta. Varför lämnar tankar som ska leda till handling min arma hjärna innan jag hunnit komma till handling? Detta gör att jag allt som oftast inte gör det jag tänkt mig göra utan tusen andra saker. Men tro inte att tanken lämnat min hjärna, nej då, den ligger där och gör sig pytteytteliten, bara så där att jag har en vag känsla av att jag glömt bort något men inte kan komma på vad......himla stressande är vad det är!

Då är det bara att lämna den bakom sig, tanken alltså, säger många, men hallå...den sitter ju fast någonstans och det känns som en liten kittling, hur lätt är det att strunta i?! Ni vet precis som då man råkar ut för en liten envis fluga, man viftar, flugan kommer tillbaka, man viftar osv.... i en evighet, flugor ÄR envisa.

Så jag undrar varför man glömmer bort tanken på vad man skall göra överhuvudtaget från första stund, kanske är det för att man har för många bollar i luften, man har redan gått vidare till nästa projekt innan man avslutat det man tänkt göra innan. Eller så är det så att man inte klarar av att lagra mer så då faller mycket ur på vägen. Eller så har man i det samhälle vi lever i dag "stressat" upp våra hjärnor så pass mycket att det bara snurrar runt där upp i knoppen, försök att hoppa på en karusell som har full fart.....då dimper man av illa kvickt!

Många eller blir det.....jag tror att jag får ta i med hårdhandskarna, är jag på väg att göra något så får ingen eller inget stoppa mig förrens jag kan lägga projektet till slutförda handlingar, där med basta! men det funkar oftast inte i praktiken då det finns små härliga barn som bara måste ha hjälp på direkten. Så jag får nog fortsätta irra runt i min vardag....